Två rekord på 5 dagar!

Två personbästa inom en vecka!

Planen igår var att jag skulle springa en runda på eftermiddagen, men jag visste inte riktigt hur jag skulle springa då det blev 2,7 mil i fredags och benen var fortfarande lite sega. Det är den längsta sträckan jag någonsin sprungit, vilket kändes både i ben och sinne!

I fredags kom även stormen Knud på besök men det blev 1-0 till mig till slut. Jag sprang rakt ut mot Frösakull och tog Prins Bertils stig tillbaka. Det var då Knud kom på besök, med en jävla massa regn! Detta var efter cirka 14 km så resterande 13 km blev helt plötsligt så mycket tyngre. Efter cirka 22 km började benen verkligen kännas, men då var det dags att försöka koppla in huvudet. Ofta går tankarna ”är jag helt jävla dum i huvudet?” ”varför gör jag ens detta?”. Jag kan ju inte påstå att det är superkul att springa så långt, i alla fall inte efter 16-17 km.  Det gäller att man får koppla in huvudet och inte ge  vika!

Så långt kvar!

Inte nog med att 27 km kännes långt, det är 15 km kvar innan jag är uppe i maraton. Men jag tror att när vi väl kommer ner till Amsterdam och känner av stämningen så kommer det bli en helt annan sak. Då är det så många andra som springer och det är sjukt bra stämning vilket gör att man orkar mycket mer, hoppas jag. Väg det mot att springa i pissregn och storm, då är fördelarna så mycket bättre.
Jag tror att maratonet blir jobbigt som fan, men där är det bara viljan som ska övervinnas de sista kilometrarna. Det är ju därför jag vill göra det här.

Milen 40.44!

Nu till gårdagen igen! Jag fick för mig att jag skulle springa en mil igår och snabbt ska det gå! Snabbast i år har jag sprungit 1 mil på 42.53 och nu ville jag ner till under 40! Fråga mig inte varför just under 40, men det känns mycket bättre att sprungit på 39!
Det börjar bra och jag springer nästan lite för snabbt första kilometern samt att uppvärmningen inte var 100. Samma sak händer här efter halva distansen. Huvudet vill bara ge upp även om kroppen och konditionen inte säger emot.

Till 5 km gick allt enligt planen men den 6:de km gick lite väl långsamt. Tack vare det kändes det som att allt gick åt helvete. Lyckligtvis nog ryckte jag till mig och försökte knappa in på tiden men det gick inte hela vägen. Det blev ett nytt personbästa med tiden 40.44 som jag ändå blev sjukt nöjd med. Nu vet jag att jag kan springa under 40, det är bara att ställa in huvudet på det!