Hitta något slags inre lugn!

En annan form av träning

Måndag till fredag blir det att jag tillsammans med några andra kör styrketräning. Vi samlas halvvakna 05.15 och kör igång. Det varierar så klart från dag till dag vad vi kör för något och nu anpassar jag träningen med övningar som hjälper mig bli starkare inom löpningen. Eftersom det är maraton jag ska springa så ligger jag i uthållighetsträningszon och då är det 20+ på repetitionerna för att få musklerna uthålliga. Samtidigt som löpningen ligger också i uthållighetszonen med långa distanser och lägre hastighet. Med idag passade jag på att hitta något slags inre lugn i form av en lång tur till skogen med Vato.

Nedräkning börjar!

Det känns galet att det bara är ungefär en vecka kvar till startskottet går och förberedelserna hade kunnat vara lite bättre än vad de är för tillfället. Konditionen finns där, frågan är om benen har hunnit bli tillräckligt starka för att få en rimlig tid. Jag har sprungit hela året till och från men i början på sommaren så stegade jag upp antalet mil i veckan och det kändes bra. Men i mitten på sommaren började det kännas i hälen, stel och öm när jag suttit still ett tag. Det gjorde att jag blev lite förskräckt och drog ner på löpningen, vilket har resulterat i bara 2 pass i veckan. Som inte är det helt ultimata för att springa ett maraton. Jag har som mål att försöka springa på 3.30 och att hoppas det går. Nu är det bara huvudet som ska med!

En lugn runda i skogen!

I morse blev det gym som vanligt och vid lunch så passade jag på att njuta av det fina vädret. Jag åkte ut till Haverdals naturreservat tillsammans med Vato. Det var väldigt lugnt och fint, solen reflekteras i havet och träden börjar tappa sin löv. För mig är detta är en annan form av träning , självklart är det jobbigt att promenera i terräng och sanddynor men här får jag  chansen att slappna av i huvudet och rensa alla tankar som jag samlats på mig under veckan. Känns så himla skönt att att bara vara i skogen och traska omkring bland kottar och löv. Är så tacksam att jag har så nära till skogen och även havet.

Ett stycke idiot

En sak som dyker upp allt oftare är människor som man träffar på som inte hälsar. Jag träffade på två personer under 1,5 h promenad i skogen  varav  en kärring som såg ut som hon aldrig sett en människan innan. Kanske är hon livrädd för min farliga kamphund…  När jag gick förbi så ser jag att hon tittar rakt fram, fäster blicken 200 m framåt även om det inte finns något att titta på!? Ett hej skadar inte!

Men även så var det en tjej som var ute och sprang, hon hälsade så glatt vilket gör att man själv blir glad! Kanske är normalt men ett hej skadar inte. Det finns människor som inte har något att prata med då kostar det inget att hälsa.

Men nu räknar vi ner, inte många dagar kvar till Amsterdam och maraton! Ska bli så kul!
Vi åker redan på torsdag natt för att hinna turista runt lite i Amsterdam innan loppet.